let's confess

- jag är totalt ointresserad i allt som involverar sport. Tycker om träning till en viss del, om  jag för göra det på mitt eget sätt, men att kolla på hockey tillexempel skulle jag aldrig göra frivilligt.
 
- Det är faktist ett faktum att mitt psyke tar stryk av de mörka månaderna i året. Att jag mår dåligare under mörka perioden i året är inget jag bara intalat mig själv, utan jag blir så otroligt mycket gladare,piggare,energifylligare och inspirerad när solljuset skiner.
 
- Att gå ut högstadiet känns för mig faktist inte alls så jobbigt. Känns mycket mer skönt än jobbigt, visserligen kommer jag sakna klassen jag haft och jag kommer sakna minnena, men jag är 100% redo för nya vägar i livet. Högstadiet känns alldeles för litet och jag vill börja leva, leva påriktigt lixom.
 
- Att bo i vasa eller Finland ett helt liv är för mig helt bortom min värld. Så fort jag får chansen vill jag bort och upptäcka vad världen och livet har att erbjuda. Vill resa jorden runt, upptäcka jordklotets vackraste vråar och bosätta mig i en storstad. Att bo i lilla vasa finns inte på min världkarta. Visst, kanske när jag får barn kan jag tänka mig att bo här men absolut inte under mina karriär år. Det finns alldeles för många häftigare platser i världen.
 
- Jag tror på ödet och att allting (åtminstone det mesta,så länge det inte handlar och våldtäckter och mord osv) händer av en anledning. Därför känner jag inte ofta oro. För jag vet att ifall nånting får ett avslut, så var det inte menat att vara. Det var menat att hände men inte menat att hålla i hela livet ut. Jag tror att alla saker vi går igenom i livet, vare sig det är ett brakeup, en resa eller att träffa nya människor, kommer forma och utveckla oss själva som individer. Allt jobbigt du går igenom kommer forma dig till den starka människa du är och kommer att bli. Och jag tror att det som är meningen att hända kommer hända förr eller senare.
 
- Jag drömmer extremt mycket. Jag drömmer högt och tror stenhårt på mina drömmar och visioner i livet. Jag försöker att aldrig låta nån annan se ner eller nonchallant håna varken mina eller nån annans drömmar. Om jag drömmer om att vara bostadd i newyork om 10 år, ha ett välbetalt jobb jag älskar och ha min drömlägenhet, värför skulle jag ta emot skit från pessimister som gärna vill slänga in en kommentar om hur jag skulle klara av eller ha råd med nåt sånt. Men det är ju det som en grejen med drömmar, man måste ju tro stenhårt att man ska klara av någonting för att man faktist ska kunna uppfylla sina drömmar. För vem vem ska tro på mig om jag inte gör det själv?
 
Allmänt, tankar och åsikter | |
#1 - - A:

Det där med ödet känns ju ganska så copypaste...

Svar: Varifrån syftar du på? Mina ord kommer direkt från hjärtat och copypaste e int nåt jag sysslar med :)
Josefine Kajan

Upp