Om att begränsas av sin egna hjärna.

Jag har snart gått ut mitt första år i gymnasiet. Fastän jag inte alltid vill inse det, pågrund av rädsla och förtvivlan så börjar ju även jag sakta men säkert växa upp. Min framtid står framför mig. Jag är myndig nästa år och den meningen känns enormt främmande när jag säger det. För jag känner mig som fjorton. Som en fjortonårig, omogen, oerfaren flicka med orealistiska drömmar och dålig självbild. 
När jag pratar med vuxna så ser jag mig alltid utifrån deras perspektiv. Jag vet ju om allt det där om att en inte ska kolla på en själv med andras ögon och att en inte ska bry sig om vad andra tänker om en. Men jag kan inte hjälpa det, min självmedvetenhet tar över i precis alla situationer som jag befinner mig i. Jag låter min självmedvetenhet  och min vridna hjärna ta alldeles för mycket makt över mitt liv.
 
När jag var fjorton och fotade outfitbilder till min blogg och tyckte hela den grejen var det roligaste jag visste så fick jag nu som då nedlåtande och hånfulla kommentarer från människor, dom (flesta) ville ju mig inget illa, bara skoja lite, men att få höra att det man älskar mest av allt är töntigt tog så himla ont för fjortonåriga jag. Efter en tid slutade jag ta med mig kameran för att min rädsla över att folk skulle tycka illa om mig åt upp mig.
 
Idag är jag tre år äldre men jag har ju fortfarande samma tendenser. Jag låter min hjärna säga åt mig att inte göra vissa grejer i risk för att andra ska tycka illa om mig eller inte tycka om det jag gör. Mitt liv har gått ut på att vara alla tillags och att inte göra min egen grej och det är jag så fruktansvärt trött på. 
 
Visserligen förstår jag ju att det där är en del av mognadsprocessen och en del av att övergå till vuxen. Att jag successivt slutar bry mig om vad andra möjligtvis skulle tycka om mig för att man är fullt upptagen med att fokusera på annat stuff. Men jag tänker samtidigt att det kan vara bra att skriva om och prata om. Inte för att min text skulle hjälpa någon på nåt sätt men kanske för att få någon annan att veta att en  inte är ensam i sina tankar om att känna sig otillräcklig och att inte lita på sin egen förmåga. Och att få skriva ut mina tankar hjälper mig , och känns som en del av proseccen av att utrota dessa tankar.
Jag vill inte att min hjärna ska få begränsa mig från att göra saker jag tycker om i min framtid, jag vill inte leva mitt liv för att vara andra tilllags, jag lever ju för mig själv och det är ju jag själv som sätter gränser för vad som är möjligt och rimligt för mig själv. Ingen ska få bestämma för mig vad jag kan och inte kan göra. Jag hoppas verkligen att inte ni heller låter det hända för er.
 
 
tankar och åsikter | | En kommentar |

Göra om, göra rätt

 
Efter ett otroligt långt uppehåll från den här bloggen, så har plötsligt någon ny slags inspiration vaknat till liv inom mig. 
Jag slutade blogga för 6 månader sen eftersom att pressen jag hade på mig själv tillslut blev för jobbig att bära på. Självmedvetenheten tog över totalt vilket gjorde att jag inte längre kunde skriva bara för att jag älskar att skriva, utan de gångerna jag skrev så sa min hjärna till mig att texten måste bli alldeles felfri. Vilket ju är omöjligt. 
Denhär gången vill jag skippa grejen om  att visa upp en fasad på ett perfekt liv och låtsas vara nån jag egentligen inte är. Jag vill skriva för att jag tycker att det är kul, fota för att det gör mig glad och blogga på ett sätt som känns mer som jag. Det här ska få bli en plats för all min  kreativitet.  Men jag vill kunna dela med mig av sådant  som nu en helt vanlig sextonåring går och bär på. Oavsett om det är prestationsångest eller bara en låt som gör mig glad. 
tankar och åsikter | | Kommentera |

jag har gått ut grundskolan

Hur sjukt låter det inte? Jag har inte kunnat smälta det ennu, att vi har sommarlov och att jag har gått ut högstadiet. Känner så otroligt mycket pirr i kroppen,vemod,spänning och lycka i hela själen. 
 
Igår var alltså dagen jag, och 130 andra niondeklassister gick ut ur borgaregatansskola en gång för alla. Började dagen vid 06.00 för att börja kleta på lösfransar och locka hår, for till skolan till 8.15 då vår avslutning började. Där skedde blandannat ett superfint tal av vår elevkårsordförande som gjorde mig gråtandes och förståss niornas dimission, och en sista samling med min klass, 9B. Igår var sista dagen jag såg väldigt många personer som kommer gå skilda vägar,känns otroligt märkligt att människor man sett i stort sätt varje dag i 3 år kommer man förmodligen aldrig se mer. Jag ska skriva ett mer djupgående inlägg lite senare om mina tankar kring högstadiet och min tid i borgaregatan, men nu vill jag bara säga grattis till alla som blandannat tagit studenten,yrkesexamen, gått ut lågstadiet/högstadiet för nu hörni, nu är det sommarlov.
Min underbara och guldvärda vän jag spenderat högstadiet med i samma klass.
 
Allmänt, tankar och åsikter | | Kommentera |
Upp